Pressen

Hur kan jag varit så blind? Eller vad kan det annars varit?
Strävan efter en viss fysik.. det gjorde mig sjuk. Det finns dem som kan hantera det men jag är inte en av dem, jag kan inte bara gå in för det 1/2 hjärtat. All in eller inget, resultatet vart ju grymt men kroppen orkade inte inte sinnet heller. Jag kände att jag var tvungen att pressa mig hårdare för varje vecka och kunde jag inte var jag misslyckad.
Powerwalksen skulle tidspressas varje dag, vikterna skulle vara de samma men ett extra reps varje pass. Vikten skulle vara mindre varje dag. Maten en belöning, men inte för mycket då ökade jag i vikt.

Idag är jag inte frisk.

Men.

Jag måste inte träna, måste inte äta perfekt.

Men.

Jag måste lära mig tycka om mig som jag är. Försöka acceptera mig själv där jag är nu. Det är vad jag orkar med, varken mer eller mindre. Att inte sträva efter något som passar in i min "livsstil". Alla mått bra av att röra på sig. Om det bara är promenader, stå eller fullt ut på gymmet alla dagar i veckan spelar ingen roll. Man måste inte sträva efter ett personligt bästa alltid. Men att chocka kroppen lite då och då kan vara kul. Upp till var och en.

Detta säkert jag skriver på nu är klart bästa. Att bara vara. Ordbajsa i slutet för att lära på trycket.

Hungrig. Trött. Trött. Ont i kroppen. Ont i ögonen/bihålorna. Tidigt. Sömlöst. Värker. Omotiverat. Vill träna. Orkar inte. Jobbigt. Hemma. Vila. Promenera. Mysa. Illamående.

Försov. Förstår inte. Soffsömn. Lyssnar inte.